För två år sedan beslöt jag mig för att gå ner i vikt, med den metod jag kan och vet att den fungerar, Viktväktarna. Jag gick ner över tjugo kilo och var så nöjd med mig själv att jag beslöt att ta en paus över sommaren. Det var förra sommaren och orsaken var att min flickvän och jag skulle till Paris. I Paris går det inte att banta, så därför var det läge för ett uppehåll, bara över sommaren förstås.

Ack vad jag bedrog mig! Klassisk fetfälla, det var vad jag hamnade i. Tror ni att jag fortsatte efter Parisresan? Nooog att jag gjorde. De tjugo kilona och ett par till har på något magiskt vis ramlat på mig och jag behöver inte ens gissa hur de kom dit.

Jag duschade efter jobbet idag och stod framför spegeln i badrummet. Det jag såg äcklade mig. På något vis har jag förträngt mitt utseende, men idag ramlade allt över mig, i ett antal dallriga magvalkar och ett par manboobs, modell större. Jag skall visst bada med barnen i sommar, men tror inte det, min flickvän får säga vad hon vill.

Så, när jag stod där så beslöt jag mig att börja...igen. Ja, att äta vettigt alltså. I morgon blir det té och yoghurt till frukost, en burk kvarg med smak till lunch och middag blir nog sushi på stan, jag ska ner efter jobbet och köpa presenter till min systerdotters pojkar.

Jag lägger inte upp vikten eller viktminsking än, inte förrän jag börjar bli mindre besviken på mig själv, för att jag lät det gå så långt.